lördag 6 mars 2021

Halvvägs till kandidatexamen!

I augusti 2019 så började ju jag läsa kandidatprogrammet i filosofi och lingvistik på 180 högskolepoäng över 6 terminer. Nu har jag tentat av 3 terminer (filosofi 1, filosofi 2 och lingvistik 1) och är därmed inne på min fjärde! Det känns helt sjukt att jag tar min examen nästa år! Det kändes så långt bort när jag satt och anmälde mig till programmet. Nu börjar man ana ljuset i tunneln ;-) Är glad också över att jag faktiskt hann studiera lite mer än en termin som vanligt på universitetet innan coronarestriktionerna tog över och man övergick till distansundervisning samt en del hemtentor. Nu har i alla fall tentorna kommit tillbaka till universitetet så att man får skriva dem på plats, men all undervisning sker fortfarande på distans. Det kan jag dock tycka är ganska bra, för då spelar ofta läraren in lektionen så att man kan lyssna på föreläsningen flera gånger. Men sen var det bra att jag hann bekanta mig med själva byggnaderna på universitetet så att jag kan hitta till det mesta och se var allt ligger i förhållande till varandra :-) Vi får väl se hur den sista tiden blir, men eftersom den kommer bestå av en kandidatuppsatsskrining i slutet så kan jag tänka mig att det blir mycket arbete på distans eller i alla fall självständigt om man väljer att sitta på SU. Oavsett så kommer jag fortsätta att kämpa på. Stundvis så är det lite kämpigt, framför allt om det är något som man inte riktigt är så intresserad av (som fonetiken i lingvistik 1, bläää!) Men jag nu fått välja inriktning och har valt datorlingvistik ;-) Det trodde jag aldrig! Men det hade jag konstigt nog ganska lätt att förstå och det var roligt också :-) Nu börjar dock även det bli ganska invecklat så jag kanske inte ska vara för kaxig, haha... ☺

fredag 13 november 2020

Jul efter midsommar?

Jag vet inte vad det är som händer med människor, men julen verkar bara läggas tidigare varje år. Att butiker har sålt julmust tidigare för varje år har man ju varit med om ett tag. Antagligen för att alla vill vara först. Så nu säljs julmust redan vid oktober... Nu verkar nästa grej ha blivit att sälja alla möjliga olika julsaker så tidigt som möjligt. I år var det dessutom en butik som sålde julsaker innan Halloween ens var över. Man bara undrar - varför? Men det är såklar för att det finns en efterfrågan. Folk köper julsaker även om det fortfarande bara är höst. I år är det dessutom folk som redan har satt upp sina julgranar och bakat pepparkakor - fastän vi inte ens kommit halvvägs in i november! Jag kan förstå ifall man kanske inte kommer ha möjlighet att göra det i december av någon anledning, men varför kan man inte bara vänta lite? Jag är så konservativ och tråkig så jag tycker att julsakerna ska upp den 1:a advent och packas ned på Tjugondag Knut - precis som vi har gjort sedan 1600-talet. Varför är det så svårt att följa? :P Fortsätter vi såhär så lär vi väl börja packa upp julsaker och dricka julmust så fort midsommardagen är över... Eller kanske fira det samtidigt? o.O

torsdag 24 september 2020

Jag svimmade!

Jag har aldrig någonsin haft vattkoppor. Nu som vuxen vill jag ju inte ha det, så därför tyckte jag att det var bäst att vaccinera mig mot det. Framför allt eftersom min dotter Ellinor kanske kommer få det och då vill jag ju inte att hon smittar mig. Blir svårt att ta hand om henne om jag själv ligger däckad. Stackar man också som skulle ha två st att ta hand om haha.

Jag ville vaccinera mig innan Ellinor börjar förskolan igen eftersom det är där många smittor sprids, så nu gjorde jag det i fredags (18 sep 2020). Ellinor har faktiskt fortfarande sommarlov för hon ska byta förskola. Tyvärr så blev inte platsen ledig förrän i slutet av september och då tyckte vi att det var bäst att ha henne hemma till dess. Vore ju taskigt att låta henne få återse sina gamla vänner för att efter en månad byta. Sån tur att vi hade möjligheten att lösa det såhär.

Så på eftermiddagen i fredags tog jag Ellinor och mötte upp Shamoon i närheten av vaccinationskliniken. När vi kom dit så var det inga andra där så det var bara för mig att skriva in mig och följa med en av sköterskorna. Shamoon och Ellinor väntade i väntrummet så länge eftersom det bara tar någon minut (brukar det i alla fall).

Jag blev hänvisad till ett rum dit jag ombads att gå in och sätta mig medan sköterskan hämtade vaccinet. Jag satt där på britsen i några minuter, men det kändes som en evighet. För att verkligen vara helt avslappnad tog jag några djupa andetag och till slut kom sköterskan med vaccinet. Då vred jag på mig så att hon lättare skulle kunna komma åh vänster överarm (eftersom jag är högerhänt) och slappnade av.

Plötsligt sved det till och efter några sekunder var det klart. Sköterskan kastade då sprutan och satte sig sen för att göra annteckningar. Jag satt undrande kvar om jag inte skulle få något plåster? Skulle jag bara gå? Men inte utan plåster väl? Fast det kanske inte blödde något? Jag tittade då på armen, men såg hur det rann blod. Då sa jag "ursäkta, men kan du torka det här" och sköterskan svarade "ojjj förlåååt, det kan bli sådär ibland när man stöter till ett blodkärl".

Medan hon torkade armen och satte plåster kände jag hur det plötsligt kom som en våg som sköljde över mig med yrsel. Jag har aldrig någonsin upplevt en sådan fruktansvärd yrsel och jag sa till sköterskan "åh herregud vad yr jag blev!" samtidigt som jag tog mig för huvudet - sen blev det SVART!

Det kändes plötsligt som att jag drömde. Det var svart och snurrade i huvudet samtidigt som jag hörde röster som i snabbspolning. När jag sen öppnade ögonen låg jag ner på min högra sida på britsen och såg en kvinna framför mig som tog på min vänstra axel och frågade "är du okej nu Nina?" och mina tankar som snurraded i huvudet var: vadå okej? Varför skulle jag inte vara okej? Har det hänt mig någonting? Vem är ens kvinnan? Jag vet att jag har sett det förut? Är hon en vän/lärare/släkting...? Har jag drabbats av minnesförlust eftersom jag inte vet?

I ett desperat försök att lista ut vem kvinnan var såg jag mig runt i rummet för att försöka se var vi ens befann oss, men jag kände inte igen rummet heller. Då blev mitt enda hopp att lista ut vem hon var genom att stirra på hennes ansikte (så pinsamt, men jag hade inget val). Sakta började jag minnas att hon var någon sorts läkare inom sjukvården. Sen kom jag på att hon var sköterska och just hade vaccinerat mig och så kom jag på att jag befann mig på den kliniken.

Förvånat satte jag mig upp och frågade vad som hände och fick till svar att jag hade råkat svimma. Jag var fortfarande yr så jag la mig ner igen och sköterskan frågade om jag ville att hon hämtade min man och dotter. Självklart ville jag det. Det dröjde lite och Shamoon berättade i efterhand att sköterskan hade pratat med en annan lite först innan hon kom fram till honom och Ellinor. Då berättade hon inte att jag hade svimmat, utan bara att jag kände mig lite yr och låg kvar där inne.

Till slut öppnades dörren och först klev lilla Ellinor in som frågade hur jag mådde. Jag låg där på britsen och kallsvettades och mådde lite illa. Jag försökte sitta upp några gånger, men var tvungen att lägga mig ner igen. Sköterskan och en annan hämtade under tiden ett glas saft och 2 st Dextro Energy som jag skulle ta. Till slut kunde jag sitta upp och illamåendet avtog så gott som helt. Lite yr var jag fortfarande, men kallsvettades inte längre heller. Var dock fortfarande lite skakig.

Tids nog kände jag mig tillräckligt stark för att kunna stå upp och tänkte gå därifrån, men sköterskorna ville att jag skulle sitta lite i väntrummet innan jag lämnade för säkerhets skull. Sen kände jag mig ändå tillräckligt stark för att kunna lämna platsen, även om benen kändes lite svaga.

Det var första gången i mitt liv som jag svimmade och jag har alltid undrat hur det känns. Kan dock säga nu i efterhand att jag skulle mer än gärna varit utan den erfarenheten. Det var bland det värsta jag varit med om! Att inte veta med vem jag var, var jag var eller varför jag befann mig där var RIKTIGT OTÄCKT!!! Det var som att man skulle ha lyft mig och satt mig på en helt annan planet.

Nästa dos blir efter 8 veckor och jag hoppas att det går bättre...



tisdag 25 augusti 2020

Vad ska man skriva?

Vad skriver man när man inte längre har det som rutin, när man bara ramlar in såhär då och då? Jag älskar att skriva och få ur mig saker, det var därför jag som tonåring började blogga. Endast en vän visste om min blogg, annars var det bara främlingar som läste min blogg. När fler och fler i min närhet hittade min blogg så tappade jag suget på att blogga. Jag ville inte att de i min närhet skulle läsa. Vet inte varför egentligen, men bara så jag velat haft det.

Nu blev det som det blev och det är synd. Hade varit kul om jag hade fortsatt blogga under alla år fram till nu. Framför allt under småbarnsåren :D Men man kan ju alltid börja igen ;-)

onsdag 25 mars 2020

Jag var en duktig spådam!

Igår fick jag ett oväntat meddelande från en tjej som jag spådde för med mina tarotkort för några år sen (2015-2016). Det hon skrev var detta:


Det gör mig så glad att höra att det jag spådde slagit in i det stora hela för jag kände mig inte så avancerad. Jag kände mig hela tiden som en nybörjare trots att jag kämpade för att hela tiden bli bättre - för det kan man alltid bli. Men det hände faktiskt flera gånger att folk hörde av sig för att berätta att min spådom slagit in och aldrig fick jag någon kritik. Så jag var nog rätt bra ändå 😉

Nu spår jag inte. Det är flera anledningar till varför. En anledning som jag blir galen på att folk inte förstår är att det tar så sjukt MYCKET energi! Folk tror att det bara är att slänga upp några kort och så kan man berätta allt möjligt. Vill man att det ska bli så sant som möjligt så krävs det mycket koncentration och lugn. Man måste liksom gå in i sig själv och vara väldigt fokuserad. Annars kan folk inte förvänta sig att det man spår ska bli rätt heller!

Sen jag blev gravid och mamma försvann ju all energi totalt! Man orkar ju knappt ta hand om sig själv eftersom all energi går åt till sitt barn. Får man någon tid över så passar man ju på att vila eller på annat sätt ta hand om sig själv eller göra något viktigt. Om folk tänker efter lite så har faktiskt spådamer/medium sällan barn. Titta bara på de som varit med i "Det Okända" och andra. Det är inte många som har barn - och jag förstår varför. Nu fick jag barn istället och skulle inte för något i världen vilja att det såg ut på något annat sätt.

Att vara synsk är precis som kondition en färskvara som måste tas hand om. Håller man inte på med det kontinuerligt så minskar förmågan. Så hade jag testat att spå nu så hade nog inte mycket varit rätt. Jag står nu på samma nivå som en person som aldrig spått i hela sitt liv. Men alla kan spå, så det är ingen "unik förmåga" som jag hade. Jag var inte ett dugg synsk eller medial när jag började hålla på med sånt här. Men efter ett par utbildningar och mycket övning så blev jag duktig till slut. Det kan vem som helst bli som sagt.

onsdag 18 mars 2020

Saknar att blogga ♥ Ännu en uppdatering ☺

Jag saknar faktiskt att blogga här. Tycker ju väldigt mycket om att skriva, men sen jag blev mamma så har det ju inte blivit så mycket. Har lagt mitt fokus på annat ;-)

Jag är just nu inne på kurs Teoretisk Filosofi 2 på Stockholms universitet och har valt kurserna logik 1 och språkfilosofi 1 som de första två delkurserna i början av denna vårtermin. Ska tenta av dem nu och därefter har jag valt att fortsätta med språkfilosfi 2 och medvetandefilosofi. Anledningen till att jag valt just dessa kurser var att det var dem som den programansvariga rekommenderade och hon har själv läst just detta program (kandidatprogram i filosofi och lingvistik). Jag är dock riktigt trött på logik! Tycker att det är lite väl invecklat haha. Däremot så är språkfilosofin ganska intressant där man får lära sig lite mer på ett annat plan hur språket egentligen fungerar. Jag valde ju detta program främst för ett språkintresse, så nu känner jag att man börjar komma in på det jag tycker är intressant ☺

Ellinor älskar sin förskola och trivs väldigt bra där. Hon fick precis efter nyår flytta över till avdelningen för de lite äldre barnen för de märkte att hon behövde mer stimulans än den hon fick på första avdelningen. Det förstod jag nästan på en gång när hon började gå på förskola i slutet av sommmaren och jag fick höra att hon var äldst på avdelningen. Då frågade jag när hon skulle flytta till den äldre avdelningen, men de sa att det var så individuellt och att de just då skulle fokusera på att hon skulle gå på den avdelningen hon började på. Mammakänslan visste dock att hon inte skulle bli långvarig där - och jag hade rätt ;-) En till flyttade ned samtidigt som Ellinor, så det barnet brukar Ellinor leka med bland annat :-)

En komisk sak är också att jag märkte förra veckan att en f.d. lärare har sitt barn på samma avdelning haha... När jag kom för att hämta Ellinor så var en pappa där och hämtade sitt barn också. Jag hälsade och han hälsade tillbaka, men sen slog det mig vem det var! Han tittade lite på mig och jag på honom, men ingen sa något mer. I morse lämnade vi våra barn samtidigt också, men nu pratade vi inte heller. Blir ju lite pinsamt när man är van vid att se varandra på en annan plats. Det är dock inte första gången just han dyker upp efter att han slutat vara min lärare. När jag började i en ny skola så började han också arbeta i den sen haha... Vi lär säkert prata med varandra sen om det blir något "öppet hus" eller något. Han var en bra lärare och är väldigt trevlig ☺


tisdag 26 november 2019

Hej bloggen!

Av en slump råkade jag hitta min blogg 😅

Det är verkligen synd att jag inte orkat blogga så mycket sen ett par år tillbaka för det är ju verkligen nu som det har hänt som absolut mest. Hade verkligen varit kul att kunna gå tillbaka och se hur jag spenderade mina dagar och tänkte som nybliven mamma och allt. Men som tur är har jaf istället massor av bilder och videoklipp 😍

Som livet är nu så har min lilla flicka redan blivit 2,5 år och har nyligen skolats in på förskolan. Det gick superbra! Hon var lite ledsen vid lämning bara några dagar, men förskolepedagogerna sa att hon är väldigt lätt att trösta så hon hade lugnat sig snabbt. Därefter började hon älska förskolan och senast igår grät hon när jag och min man kom för att hämta henne för hon ville stanna kvar 😂 Vi får väl hoppas att den känslan håller i sig länge - gärna till gymnasiet och därefter... 😉

För min del har jag också hamnat i skolan igen. Jag pluggar kandidatprogrammet i filosofi och lingvistik. "Vad blir man då?" är standardfrågan som man får höra. Ingenting, brukar jag svara för jag tycker frågan är så dum. Detta är ju såklart ett program som likt mitt gymnasieprogram (humanistiska programmet - inriktning språk) lägger en grund för högre studier. MEN om jag skulle vilja börja jobba efter det här kandidatprogrammet så får man ju välja ett yrke där det är bra att man är duktig på språk och/eller filosofi. Många myndigheter och företag gillar det kritiska tänkandet man får av att studera filosofi. Jag läser Teoretisk Filosofi 1 just nu och det är betydligt svårare än jag trodde. Jag trodde filosofi skulle vara ett enkelt ämne att studera för alla kan ju tänka liksom. Men att tänka inom olika mallar på sätt man inte ens visste fanns - det är riktigt svårt faktiskt.

Anledningen till att jag valde det här programmet är för att jag sedan årskurs 7 på högstadiet har haft ett starkt språkintresse och hade kontakttolk som drömyrke. Eftersom jag inte kom in de 2 år jag sökte p.g.a. att de inte lärde ut mina tolkspråk (franska, italienska) de åren, tänker jag nu att jag vill plugga språk på annat sätt. Helst av allt ville jag nu studera språkvetenskap, men det fanns endast i Uppsala (som närmast Stockholm). Jag vill ju dock hålla mig i Stockholm och det finns på Stockholms universitet - men endast på masternivå 🤦🏼‍♀️ Vilket betyder att jag skulle behöva läsa lingvistik i 3 år först. Men det kändes lite jobbigt med ren lingvistik i 3 år, så jag tänkte att jag spär ut det med lite filosofi som jag också har ett intresse för. 😄 Då blev detta lösningen 😉

Så nu rullar livet som det ska och vi får se vart detta leder 😊